Varför startade jag Yes You Rock?

Hösten 2022 gjorde jag och min 21 åriga dotter en tre veckor roadtrip i USA. Vi började i Los Angeles, sedan åkte vi till Carlsbad, Las Vegas, Scottsdale, Palm Springs och tillbaka till Los Angeles igen. 

Vi träffade samarbetspartners och tog massa bilder för våra företag. En affärsresa som förändrade allt.

En lördag i Scottsdale, Arizona när min dotter åkte iväg och träffade sin gamla värdfamilj så satte jag mig vid poolen och läste en bok. Det var varmt! Satte mig på poolkanten med benen i vattnet. Lade märke till ett barn som sprang och hoppade ned i poolen precis bredvid mig. Vattnet stänkte på mig. Hon gjorde om det och igen, både jag och nu också min bok blev blöt. Hennes mamma kommer springande och ursäktade hennes dotters beteende. Jag svarade att det inte var något problem, hon var ju här före mig dessutom var det skönt med att få lite vatten på sig, sa jag. ”Men din bok då, den blev ju blöt.” svarade hon. Den har bara fått lite mer karaktär, svarade jag. Hon bad om ursäkt igen och gled ned i poolen till sin dotter. Det var nu det slog mig. Wow! Vad artig hon var och hur vänlig jag var tillbaka. Kände inte igen mig! Jag tog en bild för att bevara känslan. Resten av vistelsen i USA funderade jag vidare och insåg att jag är en mycket trevligare och lugnare man när jag är i USA.

När vi kom tillbaka till Sverige så märkte jag tydligt hur dåligt vi bemöter varandra. 

Det började redan på Arlanda. Vi hade knappt hunnit ur hissen innan en man och hans tre barn kommer springande med en överpackad bagagevagn och skulle in i hissen. Han kör in vagnen i min dotters bagagevagn. Hon hade fastnat med ett hjul i dörrposten. Ingen ögonkontakt, ingen ”Ursäkta mig” eller ” Excuse me” för den delen. Bara en svart blick som sa ”flytta på er!”. Kände att jag fick en klump imagen.  Jag sa till min dotter, ”Välkommen tillbaka till Sverige.”

Några dagar senare när jag var på väg till AW på Riddargatan. Det var en fin fredag eftermiddag i början av oktober 2022. Parkerade ovanför Humlegårdsgatan på Karlavägen, Stockholm och promenerade den sista biten. Under denna promenad på ca 1 km mötte jag hundratals personer. Ingen mötte min blick. Nä, det var inte så att de hade blicken i mobil. Alla gick med en stirrande blick framåt. Fick inte ögonkontakt med en enda person, varken män eller kvinnor. Tankarna kom – Är jag osynlig? Vad har hänt? Klumpen i magen växte ännu mer.

Ytterligare ett par dagar senare. Inne på ICA Mall of Scandinavia, tidigt en förmiddag. Förutom mig så fanns det 5-10 andra kunder, en tom butik mer eller mindre. Jag står och läser på en vara. Märker inte att en kvinna med en barnvagn smyger upp bakom mig. När jag backade ett steg så går jag rakt in i hennes vagn. Jag blev livrädd och tappade talet. Hon bara går iväg. Jag ropar efter henne ”Vad gör du?” Hon vänder sig om svarar ”Blev du krängt nu?!”. Än en gång så tappade jag förmågan att säga något. Klumpen i magen växte. 

Jag frågade min terapeut vad som har hänt när jag har varit borta. Hon svarade, ”Inget, du har bara blivit van med Amerikanare.” 

Tragiskt! I USA blir man sedd, man blir hälsad på och ibland får man ett leende. Vissa i Sverige säger ”Så ytligt!”, visst - men man blir sedd, tilltalad och bemött. I Sverige – nopp, nada, inte en chans. 

Klumpen i magen fanns fortfarande kvar. Funderade mycket på detta. Jag vill inte leva i ett samhälle där polariseringen bara ökar och ökar, där folk inte vågar ta ögonkontakt, där man inte hälsar på okända eller inte ber om ursäkt om man råkar gå emot varandra. 

Inte så konstigt att den mentala ohälsan bara ökar och ökar. Kan vi inte ens möta blicken när vi är ute och går? Vad är det för fel på folk? 

Antingen flyttar jag till USA eller så försöker jag göra en förändring i Sverige. Att flytta till USA är inte en enkel sak. Bestämde mig att stanna kvar och försöka göra en förändring här.

Det var en av anledningarna varför jag startade Yes You Rock®. Jag vill inspirera andra att vara positiv, se möjligheter, minska polariseringen mellan människor, ge en framtidstro och bygga sin självkänsla. 

Min vision är att skapa en folkrörelse som sprider positivitet och fylla Globen (Avicii Arena) med 16.500 person en helg och inspirera. 

Vill du vara med på min resa? Hör av dig till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.